Om boken: 2002 / “Lermontovs verk, så nära förknippade med hans personliga öde, förefaller mig särskilt anmärkningsvärt i ett avseende. Jag ser hos Lermontov den direkta grundaren av den andliga stämningen och den riktningen av känslor och tankar, och delvis av handlingar, som för korthetens skull kan kallas "Nietzscheanism" - efter namnet på den författare som tydligast och högst uttryckte denna stämning, som tydligast betecknade denna riktning…»